Uppdammade vägar slår mot de firandes svettiga anleten i jakten på stressens måsterekreation.

Värmepustande dagar sprider gårdagens pulvriserade handlingar utmed viljans rastlösa vägar.

Det fanns en tid jag tog emot den livlösa regi i ett skådespel av en förgången sommardröm.

Det gjorde mig mycket illa.

Helad och stärkt, deltar jag inte i några fler förljugna sommarspel.

Jag står fast vid min verklighet under min sol, ser på när de andra går bort sig.

Gör sig illa, på varann.

Jag gör mina vägval efter sunda förnuftets kompass i den tid vi lever i.

Och alltid jag min väg går, sann mot mig själv och min verklighet.

Under min sommarsol.

Jag varken väntar eller önskar längre.

Jag gör.

I badet, insvept i värme.

Sträcker ut min öppna hand och smeker den mjuka vattenytan.

Spärrar ut fingrarna och låter handen vila mot vattnets hud.

Känner din ande, din närhet under min hand, pulsera mjukt.

Smeker din hud som vatten, vatten som din hud.

I badet, insvept av dig.

Alltid insvept av dig.

Sommarhettans leende ler skarpt och bländande mot öga och hud.

Söker sommarvattnets leende som ler glimrande och mjukt.

Önskar att balansera upp och landa i lagom temperatur.

Levandegöra glädjen i att frigöra det varma skrattet tills andan tar slut.

Det är en kväll att minnas det.

Finge du vandra över fria vidder utan tid.
Skulle du då göra det?

Eller stilla sitta och fabla en värld av frihet
tills sista dagen nås?

Fyller lungor med nattluft i takt med poesin som rinner genom mitt sinne. Det ständiga flödet rensar tankar, öppnar livet.

Det är dags att börja andas.

Varefter tiden gått klart för dagen inleds återhämtningen stilla.

Var god, stör ej.

Det underliggande gömdes undan för länge.

Nu framme, andas av frihet.

Nu vidare gå, ovanför nedan.