Det fanns en tid jag tog emot den livlösa regi i ett skådespel av en förgången sommardröm.

Det gjorde mig mycket illa.

Helad och stärkt, deltar jag inte i några fler förljugna sommarspel.

Jag står fast vid min verklighet under min sol, ser på när de andra går bort sig.

Gör sig illa, på varann.

Jag gör mina vägval efter sunda förnuftets kompass i den tid vi lever i.

Och alltid jag min väg går, sann mot mig själv och min verklighet.

Under min sommarsol.

Jag varken väntar eller önskar längre.

Jag gör.