Vardag färdas Valen görs Vila, älska sedan dö Andas livet Andetag långa Annat vilar Oändlig omtanke Om varandra håller Oändlig Kärlek Till livet Till kärlek Till varandra

Och där jag nu satt framför dig La jag mitt hjärta på bordet Förberedde mig på att få det krossat Fast jag någonstans visste att detta icke skulle ske Och där du nu satt framför mig Lla upp ditt hjärta på bordet Lika orolig som jag för att få det krossat Fast du någonstans visste […]

Mellantidens svarta hål kräfva hög fallhöjd Bra fallskärm Samt stort tålamod att mjukt navigera sig Till nästa stora högtid

Oljans sorg dränerar livet ur moder jords försiktiga skapelse medan vi stilla ser på…

Det fanns en tid jag tog emot den livlösa regi i ett skådespel av en förgången sommardröm.

Det gjorde mig mycket illa.

Helad och stärkt, deltar jag inte i några fler förljugna sommarspel.

Jag står fast vid min verklighet under min sol, ser på när de andra går bort sig.

Gör sig illa, på varann.

Jag gör mina vägval efter sunda förnuftets kompass i den tid vi lever i.

Och alltid jag min väg går, sann mot mig själv och min verklighet.

Under min sommarsol.

Jag varken väntar eller önskar längre.

Jag gör.

Det underliggande gömdes undan för länge.

Nu framme, andas av frihet.

Nu vidare gå, ovanför nedan.

Att lyssna är en konstart i sig väl värd att kunna. För om du är tyst, hör du så mycket mer än när du själv talar. Vilket ger dig lärdomar att dela för livet.

som valda fläckar
mäter tiden